Vaccination

Kön ringlade sig ända ut på vägen. Huttrande, trötta människor som stod i en enda lång väntan. En lättnad att få komma in i värmen, men väntan fortsatte. Långsamt, långsamt rörde sig den långa raden av människor.

Det hade gått nästan en timme och jag var bara några meter från målet, när en kvinna kommer till oss och säger att vaccinet snart är slut. Nu är det bara de som tillhör riskgrupperna som får stanna kvar. Nu börjar urskiljningen.

Med tydlig hand visar hon att vissa får lämna byggnaden, att andra får fortsätta köa. Irritationen växer i rummet. Irritation och rädsla i en obehaglig blandning. Några får komma med, andra inte. Vissa blir inbjudna, andra inte...

Här skiljs agnarna från vetet, fåren från getterna, de vakna och brinnande brudtärnorna från de sovande utan olja... Ja, osökt blir dagens upplevelse en färd rakt in i Bibelberättelserna som omringar vår tid, domssöndagens tid.

Biskop Tuulikki

Vi har varit på präst- och diakondagar i Härnösand. Första tillfället för oss att träffa en helt nyvigd biskop Tuulikki. Så glad och tacksam som jag var då hon blev vald, så glad och tacksam jag är efter att nu fått träffa henne! Fått fira mässa med henne, fått höra henne reflektera över sin syn på sitt uppdrag som biskop.

Mycket av vad hon sagt dessa dagar var klokt och tänkvärt, men det var några ord som gick rakt in i hjärtat. Hon talade om kyrkan och sa att en församling måste ge plats för misslyckanden och trasighet. När hela samhället är uppbyggt kring att lyckas, att vara snygg och sexig, att vara intelligent och framgångsrik, måste kyrkan stå för något annat. För den trasighet vi alla emellanåt erfar. Kyrkan som det sammanhang där vi får vara, hur våra liv än ser ut.

Jag tror Tulikki kommer att betyda så mycket för vårt stift, och att hon kommer att bli en oerhört viktig person vi vårt biksopkollegium. Framtiden känns fylld av hopp!

Priests of Jamtland...

...jo, så heter vi! En kvartett präster och en gudabenådad kyrkomusiker som ackompanjatör.

Vi ska göra ett par advents- och julkonserter tillsammans framöver. Det känns så roligt!

Att få träffas, så som vi gjort några gånger nu, leta material, välja sånger, repetera, finna hur vi vill att just dessa låtar ska låta. Sjunga tillsammans. Det är något särskilt med att musicera ihop! Att skapa lite magi en vanlig övningsdag i ett gråkulet novemberlandskap.

Hosta

Jag har hostat nätter och dagar i tio dygn nu. Och nej, det är inte svininfluensa! Det är trist nog ändå. Att hosta sönder gudstjänster, samtal, begravningar, att med hostan fullkomligt hacka sönder meditationskvällen, avslappningsövningar och möten...

Och dessa nätter. Stackars min make som försöker sova...

Men nu, nu har jag varit till läkaren. Som konstaterade virus. Nu ska jag äta medicin i tio dagar. Efter det läkarbesöket åkte jag hem och drog en filt över mig. Läste och mådde gott allt medan skymningen föll. Det, om något, är läkning.

Morgonbön

I morgon ska jag leda morgonbönen inför vårt personalmöte. Ja visst kan jag det, svarade jag glatt när min kyrkoherde frågade. För ett antal veckor sedan. Det är världens enklaste sak. Ett bibelord, några tankar att dela, en psalm, en bön... Hur enkelt som helst. Men nu: Jag har inget att komma med!

Jag är inte den som brukar lida av idébrist eller skrivkramp eller så... Det brukar gå ganska lätt att komma på vad jag ska säga, hur jag ska formulera mig. Men nu: Jag har inget att komma med!

Tiden tickar på. Jag behöver ett uppslag, ett tilltal, ett spår... Vad kan jag säga till mina arbetskamrater i morgon bitti? Vilket bibelord kan de behöva höra? Vilken psalm kan kännas bra för oss att sjunga? Ingen aning. Jag har inget att komma med!

Kanske tömde jag mig fullständigt i söndags i högmässan då jag och de andra nya kollegorna välkomnades. Jag gjorde faktiskt en riktigt god predikan då. Jag har förstått att den landade. Det är som om jag inte kan ladda om efter den. Som om mina tankar och formuleringar tog slut då. Oj, hur skulle det bli? Om orden inte längre vill rinna till, om formuleringarna inte längre vill lägga sig till rätta i mitt huvud?

Sömn...Det är sova jag behöver göra. Sova gott och i morgon vakna pigg med nya, glada idéer. Det tror jag på.

Dopdag

Ikväll har vi firat här hemma! Blåst upp ballonger, gjort tårta och sedan tänt dopljuset. Det är en viktig stund! Det är fyra år sedan hon döptes, vår tjej, och nu har vi tittat på filmen från den dagen. Vi har mumsat tårta, tittat och berättat minnen från dopet. Och tårarna kom, precis som då.

Hur vi gick altargången fram till Åsa Jinders "Av längtan till dig", samma sång som vi hade då vi gifte oss. Hur vi ställde oss där framme i koret tillsammans med Ida-Majas fyra faddrar och överväldigades av stunden. Dopets vatten, livets ljus, evigheten som glimmade fram med höstsolen som kikade in genom kyrkfönstret.

Och Gunnar som sjöng Mikael Eklöfs fantastiska dopsång:

Du lyser klarare än himlens alla stjärnor,
för ljuset som du bär, det värmer mig.
Livets låga brinner som ett svar
på orden Jag älskar dig.
Du behöver inte lyckas för att duga,
det räcker med att du finns till.
Livet är en gåva som du fått,
din möjlighet att göra det du vill.
Du är älskad, du är sedd,
var inte rädd.

En riktigt bra dag!

L och jag var uppe i gryningen, en bra stund innan lillgumman vaknade. Men så hörde vi henne stöka på där uppe i sitt rum. "Kom inte hit", ropade hon när vi började gå upp till henne. Nej, vi lommade ned igen. Snart kom hon färdigklädd och stolt. "Jag har städat mitt rum och bäddat sängen, vill ni se?"

Ja, det var en lugn, glad morgon. Sedan åkte jag till radion för ännu ett program kring olika livsfrågor. Ett program jag gör tillsammans med världens bästa Sonja. Idag handlade det om relationer, detta lilla ämne...

Direkt från radion till biblioteket där jag lunchade med en kollega och planerade detaljerna kring söndagens gudstjänst. Det kommer att bli bra. Efter några timmars administration och förberedelse åkte jag ut till Frösön där nybildade kvartetten Priests of Jamtland skulle öva. Himmel, så fantastiskt det är att få vara bland kreativa, musikaliska människor! Vi jobbar inför ett gäng advents- och julkonserter framöver.

Sedan till Friskis! Ett underbart pass med härlig musik och högt tempo. Härligt! Det var sena kvällen då jag kom hem. L nattade vår gumma och jag åt blodpudding och morötter. Nu är det dags att sova. Tack för idag!